Ägir

Årets första regatta för X-332 Sport ”Boxer”. Klassiskt LR-väder: grått, skurar, byiga vindar. Mycket kallare än igår. Vi var först anmälda i SRS men det ändrades till ORCi vilket gjorde att vi fick starta tidigt med mestadels större båtar.

Enligt prognosen skulle det blåsa nordligt men vinden låg mer på väst och det blev länsstart. Vi kom iväg först av alla uppe vid styrbordsmärket och fick fri vind till en början. Sen kom de större båtarna ikapp men mestadels lyckades vi hitta luckor, gynnade av få båtar i vår startgrupp.

Starterna efter vår var flerskrov. Marström visslade förbi i lä i sin M32. Han förstod att vi aldrig släppt förbi honom i lovart.. M32:an verkade helt överlägsen bland flerskrovarna, Seacart 30:an var långt efter, Seacart 26:an ännu längre bak.

Ut i Halvkaksundet blev det kryss, en sträckbog mot Duvholmen. Som vanligt byiga vindar men vi lyckades hitta ett rätt bra spår, dock ofta i skitvind från en Elan 410 som inte lyckades segla ifrån oss.

Vi gick nära Duvholmen, i lä en kort stund men vi tjänade mer distans än vi förlorade fart. På Askrike blev det kryss igen, nu en lång styrbordsbog. Vissa båtar lyckades sträcka hela vägen men vi gick nära Lidingölandet vilket vi uppfattade som gynnsammast men medförde att vi tvingades slå ett par gånger. Vår startgrupp drogs ut alltmer förutom Elanen som fortsatte störa oss. Dessutom kom allt fler flerskrovare och la sig i. Tyckte generellt att de gick lite för högt. Hade de gått lägre inbillar jag mig att de skulle gasat om oss rätt kvickt, nu låg de och pinade på kryssvinklar som våra. Bakom oss jagade den andra 332:an i ORCi, Xplorer, men de lyckades inte komma ifatt som förra året.

Rundning av Lidingös västspets och sedan spinnaker mot mål. Vi hittade några bra puffar och kom i mål relativt nära flera större ORCi-båtar och med de mindre rätt långt bakom oss. Vi kom runt på knappt två och en halv timma. Första X-35, den kölbåtsstart närmast bakom oss efter alla flerskrov, såg ut att ta lika lång tid. Det räckte till en tredjeplats i ORCi vilket även gav en trea totalt av samtliga startande. Vi som startade tidigt verkat gynnats då toppen domineras av ORCi-båtar. Vi kom trea totalt förra året också, inte illa. Alla resultat här.

Fick erbjudande att följa med till Danmark och segla KDY:s klassiska höstregatta, med ny sponsor numera Rig-tig race, ombord på Haeger/Borgillens First 35 Kwanza. Seglingen går under DH-regeln och är en del av Danish Big Boat series där en 35-fotare hör till de mindre deltagarna. Men där seglades även entyp som Melges 24 och Farr 30, där de sistnämnda hade sin svenska cupavslutning här.

Lördagens bana var en så kallad chikan. Nytt för mig men väldigt roligt. Många rundningar att hålla reda på som synes.

Det blåste på rejält, från 7 m/s under första racet ökande mot 14 i tredje och sista. Då hade vi sett tiotals urblåsta spinnakrar och ännu fler vurpor i det allt tunnare fältet. Bland annat blåste vi ur den tunga spinnen där vi också förlorade ett fall. Genom att improvisera och delvis hålla spinnbommen uppe för hand lyckades vi dock fullfölja sista med den lätta spinnen. Lika bra gick det inte för den andra First 35:an Maria, men de hanterar en broach snyggt i klippet nedan.

Söndagen bjöd på två kryss-länsbanor och lugnare vindar. Vi strävade på och det visade sig räcka för en klasseger, med serien 1-1-1-1-2.

Nöjda vinnare 

Alla resultat finns här.

Hemmaklubben Stockholms 606-klubb anordnar en regatta i början av september. Den är en del av rikscupen för 606:or och brukar samla ett 20-tal båtar. Sedan 2009 seglas det på Stora Värtan utanför Viggbyholms BK, klubbens egna vatten på Lilla Värtan är för litet och för buskigt.
Lördagen bjöd på strålande sol och ingen vind. Ett race genomfördes, där vi lyckades segla upp oss från renset till mitten under sista länsen. Gäller att vara aktiv med spinnen när det inte blåser.

Blekt med vind första dagen

Söndagen bjöd på mellanvind. Strax efter start i första racet började båten uppträda underligt och snart upptäckte vi att infästningen till förstaget hade lossat, i utväxlingsboxen som man använder för att sträcka upp riggen som alltså stod uppe med hjälp av focken. Vi bröt och fick efter en del strul fast den igen.

 

SWE 909 ”Wilda”, vinnare av rikscupen 2011, gör en snygg babordstart

Tyvärr fick vi ingen ordning på riggen utan i återstående seglingar gick vi uruselt på kryssarna. Det kostade på och vi slutade totalt i nedre halvan av fältet. Men vi lärde oss en del om riggen! Resultat hittas här.

Glad trots usla kryssar

Datacom Cup på Kanholmsfjärden är en favoritsegling för Boxer. 2009, när den hette Hyundai Cup, vann vi totalt och brorsan fick med sig en bil hem.

På väg mot segern i Hyundai Cup 2009

Här finns ett reportage från 2009: 

2010 flyttade Hyundai seglingen till Nynäshamn efter käbbel med KSSS men då tog sponsorglada Datacom vid. Vi valde att fortsätta segla i Sandhamn då transporten till Nynäs är för lång. Vi lyckades inte försvara förra årets seger men tog oss in på en sjundeplats vilket vi var hyfsat nöjda med.

Vackra och hotta A22:an Paloma vann överlägset 2010

Nu skulle vi försöka bättra på den. Starten gick i strålande väder och mellanvind. Med vårt SRSv-tal på 1,263 skulle vi starta med 1,26:orna Tarac, Diva 39 och X-99 samt one-offen Kaxe, gammal rival från W2SB. Den ville vi ha revansch på. Konkurrenterna lyckades dock inte klocka starten så väl så vi kom iväg ensamma i fri vind. En kort halvvind följt av en lite längre läns och vi började ganska snabbt passera båtar framför oss. Efter länsen följde en lång sträckbog för bidevind. Vi tvingades gå i överbåge men tuggade ändå på fint, enda abret var en GS 37 som sakta tuggade om oss. Märkligt att en prestandaorienterad båt med 2,4 meter längre vattenlinje och är en mer än tio år yngre konstruktion får ett SRS på 1,27.
Sedan följde runt öar i nämnd ordning; slör, kryss, läns, kryss, plus avslutande sträckbog/kryss i mål. Vi tuggade om de flesta framför oss men lyckades inte komma ifatt förra årets suverän Paloma som van i år igen. Inte lika överlägset som året före men ändå, grattis. GS27:an som tog oss på andra benet höll undan och First 36.7:an, klubbkollegan från Viggbyholm, SWE 88 lyckades slinka förbi på slutrakan.
Vindarna blåste såpass jämnt att omräkning inte behövdes utan det blev målgång som blev placering. En total fjärdeplats för oss alltså. Det måste man vara nöjd med.

Under Sandhamn Race Week deltog Boxer i öppna ORCi-SM, även känt som SM i havskappsegling. Vi tillsammans med en annan X-332 var minsta båt, störst var den i Sverige nya TP 52:an Datacom. Blandad kompott alltså. Och så mycket hav var det inte utan sju banseglingar och ett längre kustnära race genomfördes. Gott så.

Lördagen bjöd på sol och friska vindar mellan 7-11 m/s. Som minsta båt måste fokus i start vara fri vind. Därför startade vi försiktigt i första racet i andra led uppe vid lovartsflaggen. Sedan ut på styrbordskanten. Det lönade sig och vi var bra med vid kryssrundningen. Likadant varv två och vi spikade rentav första seglingen. Andra gick sämre, vi var på kryssmärket och hade problem vilket skickade oss ned i källaren. Tredje och fjärde kändes ok. Så bra att det visade sig att vi hade häng på andraplatsen.

På söndagen hade det mulnat på och vinden ökat en aning. Flera båtar hade problem under racen, även vi men inte ohanterliga. Vi seglade hyfsat jämnt även om första blev rätt råddigt. Inför avslutande havsracet var vi rejält peppade även om vi inte hade enchans mot suveräna Datacom. Det blev skön segling och vi var med ända till vi närmade oss sista rundningen innan målrakan. Vi var inte tillräckligt snabb på att slå vid ett skift och gick från en förmodad tredjeplats i racet till en sjua. Då havsköret räknades gånger tre var det kört, vi trillade ner från en möjlig medaljplats till total femma.

En skön långhelg med finfina vindar men lite besk eftersmak. Resultatmässigt alltså. Och jag tror att vi fortfarande är den enda båt som slagit TP 52 Datacom i år. Lite sött ändå.

Första gången jag seglade W2SB. Det gav mersmak, benen var lagom långa och konceptet med pit-stop gör att man kan hålla skärpan. Vi sov mycket lite under segling men en timma sömn i Visby och två timmar i Oskarhamn räckte. Hade det varit mer krävande bogar hade vi nog behövt mer sömn.

Banan är 300 sjömil lång, varav 17 blev kryss och ungefär hundra läns. Resten var halvvindsåka. Det sportiga med en X-332 Sport att den har djupare köl och roder, och är något lättare, än ordinarie 332:or. Det gör den till en förträfflig kryssbåt. Det gör också att den har ett högt mätetal för sin storlek. En normal kappseglingsbana innehåller mer än femtio procent kryss, nu blev det sex procent. Fanns alltså inte mycket för oss att göra mot längre båtar eller gennakerbåtar. Vi får vara nöjda med att vara trea i startgruppen och artonde totalt. Kompletta resultat här.

Tack till Oxelösunds Segelsällskap för ett toppenarrangemang. Och tack till Visby och Oskarshamn för samma sak, starkt av så många frivilliga att ställa upp och agera mottagningskommité på natten.

Att tänka på om det blir någon mer gång:

Skippa powerbars. Ät lagom med bröd, mycket frukt. Godis ibland.

Gå igenom alla manövrar i detalj innan de genomförs.

Sov under gång om chansen ges.

Tvätta fötterna under pit-stop.

Efter lite fix och två timmars komasömn hade vädret klarnat upp på morgonen och vi satte spinnaker just före start för en slör till Blå Jungfrun, Gick bra men lyckades inte bära hela vägen utan bytte till genua. Efter rundningen väntade en läns på över 80 sjömil. Vi satte spinnaker igen, den här gången den nya stora. Äntligen skulle vi kunna få nytta av den.

  Nya vita guldbollen uppe

Vinden ökade till som mest 10-12 m/s men spinnen höll och gjorde sitt jobb. Efter drygt halva länsen slutade det blåsa och vi låg still med slående segel en stund tills det kom ny vind, nu med 70 grader vrid. Måste gippa och ingen tid att ta ned så vi bestämde oss för en end-to-end traditionell jollegipp. Gulp. Men det gick bra och sedan har vi kaxigt gippat så ett antal gånger i upp till 10 m /s.

  På väg mot natten och Oxelösund

När vi närmade oss fyren Gustav Dahlén förbredde vi oss noga så inget skulle kunna gå fel. Själklart gjorde det det, efter halva slören mot nästa märke lossade lovarts gaj och vi fick i all hast riva spinnen och sätta genua. Sedan spurt mot mål och vi korsade linjen 00:34.

Vi slutade på tredje plats i vår start och artonde totalt. Vi får vara nöjda med tanke på hur mycket halvvindsåka det var och att det var så många duktiga seglare och fina båtar med.

Återkommer nästa vecka och summerar lite erfarenheter. Nu transport hem.

Sex timmar går fort och det blev bara någon timmas vila innan andra etappen. Vinden var fortfarande jämn och ganska sydlig så efter start blev det ännu en lång halvvindsbog mot fastlandet och rundningen utanför Västervik.

Är det mycket halvvind så vill man ha en stor gennaker, som här på J120 Euforia som brötade igenom fältet med ett par knop högre fart än oss andra

Scenariot blev som första etappen, båtar med längre vattenlinje eller gennaker/kodsegel gick det inte att göra något åt. Ända tills vi rundade bojen utanföre Västervik då det äntligen blev kryss. Knappt 20 sjömil till Ölands norra grund och vi gick grymt. Både fort och bra vägval gjorde att vi tog oss förbi ett gäng båtar i både vår startgrupp men även i de som startat före och efter oss.

  Sällan man blivit så glad över att få kryss

Vinden hade avtagit mot 6-7 meter och efter rundingen av Ölands Norra skulle det bli halvvind igen. Så strax före rundning bytte vi focken till genua för att något sånär försöka matcha halvvindsspetten. Big mistake. Just efter rundingen blåste det upp. Samma vindriktning men ökande till uppemot 15 m/s. Vi revade storen men försökte inte byta försegel då det var stökigt och kolmörkt. Blev en jobbig fladdrig broachande resa ned till Blå Jungfrun. Som kryddades av att gps:en lade av. Skickligt nog fanns en reserv men utan waypoints.

Sista biten in mot Oskarshamn dog vinden. Efter kulingen pös vinden bort vid Blå Jungfrun, och med ett par sjömil till mål blev det total stiltje, kryddat av åska och skurar. En frustrerande spurt då vi visste att en del båtar tog sig i mål innan det dojade. Nåja, vi kom till slut fram vid fyrasnåret för välbehövlig vila.

Första etappen avklarad. Trots vad vi trodde var god framförhållning blev det extrem ont om tid innan start. Och just inför start, när vi satte segel, blev det ordentligt råddigt, men vi lyckades komma iväg hyfsat.

          Friska vindar efter start

Halvvind några sjömil ut till första rundning, sedan föll vi av för tjugo sjömils plattläns till Landsort. Upp med tunga spinnakern. Vi har ingen strumpa så det gällde att vara snabb. En gipp fick istället bli nedtagning och ny sättning då det blåste uppemot 14 m/s i byarna. Vi rundade Landsorts angöring som andra båt i vår start.

         Tajt inför rundning

Sen blev det en låång halvvind mot Visby. Det fortsatte blåsa och vi tog in ett rev och körde med fock. Efter ett par timmar slog vi ut revet, ytterligare senare mojnade det lite till och vi bytte till genua. Ändå var det svårt för oss att hänga med vissa i gruppen, utan en handfull båtar gled förbi oss på sina långa vattenlinjer.

                 Målraka mot Visby. En fin morgon på Östersjön

Vi vet inte riktigt hur vi placerat oss då datan säger att vi brutit. Men det har vi inte, och vi har fått vår omstarttid satt till 12:50. Om tre timmar, så nu sovdags.

Start om en dryg timma. Grundat med en pizza Sjönöd och en pizza Spinnaker. Hoppas på det senare men det ser ut som om det kommer blåsa som tusan och vara öppna bogar. Laddat för dragrace.